...fortsättning följer!

Ja, jag vet. Så lite bloggande det har varit på sista tiden. Det finns självklart förklaringar, men jag väljer att inte komma med några alls, det blir mer bloggande ju närmare våren vi kommer. Att datorn har varit på lagning i över två veckor och en envist förkylning har däckat mig, kan jag förstås tala om. Men nu börjar det gå åt rätt håll, såå här är jag.
Förra inlägget avslutades med en god natts sömn någonstans mellan Tasucu och Perge. Perge en gammal romersk antik stad med sin glansperiod från år 12-13 före Kristus. En plats som maken besökt nån gång i slutet av 80-talet och som han nu ville att även jag skulle få uppleva. Vi tycker båda två om gamla historiska platser och ruiner - och här kunde vi vara hur länge som helst. Vi hamnade i en grupp Amerikaner med engelsk guide och fick i oss lite kultur också.
Vi färdas nu vidare mot Kutahya, berömt för sin keramik och sina vackra målningar. Där vi handlar lite och övernattar, för att tidigt nästa morgon åka vidare mot Konstantinopel.
Men vi väljer en annan väg då vi inte är långt från den antika staden Troja. Filmen har vi sett, nu ville vi uppleva staden också. Men på väg dit hamnar vi i Canakkale bara 2 mil från Troja. En underbar stad vid Dardanelerna, sundet mellan Egeiska havet och Marmarasjön. Och vi bestämmer oss för att tillbringa natten här, efter besöket i Troja.Vi tillbringar hela eftermiddagen i den mer än 5000 år gamla staden Troja och besöker de legendariska platserna för kriget mellan Agamemnon och Menelaus (Paris och, det där med sköna Helena ni vet) Spartaner och Trojaner.
Bilfärjan ligger ett stenkast från hotellet och morgonen därpå, så köper vi biljetter. Och över Marmarasjön tar vi oss på 20 minuter, för vidare färd till Konstantinopel.
Här besöker vi Blå Moskén, Agia Sofia, restauranger, basarer, parker, ännu fler moskéer, gator och torg, vi är helt slut. Det tar lite tid för oss, för att vi måste läsa om allt, i kartor och broschyrer, och hålla koll så vi inte tappar bort oss i denna snurriga och vilda stad.

Vi bestämmer oss raskt för en weekendresa med guide nån annan gång och efter en god middag och en promenad på Konstantinopels gator By Night intar vi sängläge. Oj vad dagarna går fort.
På programmet står nu Thesalloniki i norra Grekland, så vi kör nu västerut och hamnar i Kavala, och Gud en så vacker stad. En av Greklands mest fantastiska hamnstäder. Där bor vi på ett litet hotell som ägs av en äldre, liten dam (i närheten av gästhamnen med ett rikt utbud av affärer och restauranger) och hon berättar för oss en hel del om stadens historia som vi inte har en aaaning om.
Dagen därpå kör vi mot Thessaloniki. Stan är vacker men ack så sliten. Och överallt är det juldekorerat och affärerna dinglar av märkesvaror och lyxprodukter så man nästan mår illa. Men det kanske behövs i en stad med närmare 1 miljon invånare. Och troende måste alla vara, för det verkar vara en kyrka i varje kvarter, tyckte jag i alla fall. Vi kör vidare mot Naousa.

En vacker stad vid foten av det 2000 meter höga Vernion berget i den Grekiska regionen av Makedonien. Naousa klättrar vackert på bergsluttningen, och med utsikt långt bort till Egeiska havet. Det var grått, regn och ruskväder när vi kom. Bergstoppen snöklädd om än inte så mycket men lagom för att känna vinterkylan. Synd för jag ville så gärna besöka filosofen Aristoteles, (lärjungen till Platon och läraren till kungasonen Alexander den store) skola, sitta där och känna antikens vingslag. Annars är det väldigt grönt och fint överallt, och jag känner så väl igen alla träd, buskar och blommor, kärsbärs- och persikoträd är naturligtvist klädda i vackra höstfärger. Och på bergssluttningarna skeletten av välskötta vinstockar i långa långa rader. På en promenad vid foten av berget, utefter en vandringsled ser jag rosetter av liljor, orkidéer, anemoner och mängder av knoppande cyklamen. Och tänker på min egen trädgård som jag har varit tvungen att klippa och vintra in, allt i lite förtid.
Och överallt kantas vår väg av Coccinea Pyrakantha, i både rött och orange.

Fler utflykter!

Vi har nu varit på Cypern i två och en halv vecka. Vi har hunnit fixa lite med huset, kolla så att allt funkar med skatter, avgifter för el, vatten och avlopp. Vi har tjafsat lite med komunen och andra myndigheter om infarten, rensat en massa ogräs, träffat vänner och bekanta och besökt ännu fler kloster och kyrkor....
...snurrat lite till på en del bergstoppar och landat några dagar hos min bror som bor i Protaras och driver restaurangen Nameless i Fig Tree Bay. En familjerestaurang med alla rättigheter, god mat och dessutom svensktalande personal. Inget hålligång.
Rekomenderas. De flesta turistställerna är nu stängda för säsongen , eller håller på att stängas. Nameless väljer att ha öppet några dagar i veckan även vintertid, och lokalbefolkningen och övervintrande turister strömmar till.
Vi travar nu runt i ett lugnt Fig Tree Bay....
.....och gör en utflykt till en för oss ny sandstrand på den östligaste spetsen - Cape Greco - nedanför Famagusta, underbar.
Famagusta har jag sett när jag var ung och vill behålla de minnerna, vill inte se den som en spökstad.

Åter till Kalavasos.
Lite nytt behöver införskaffas till hemmet och var går man bäst om inte till IKEA....
....som öppnades för några år sen i Nicosia och är min grannes favobutik. Inte så mycket för att handla (hennes måg har tröttnat på att hjälpa henne med allt skruvande) men hon är galen i mammas köttbullar med lingonsylt, kokt potatis och gräddsås. Hon ber att få följa med oss, och det får hon. Där handlar vi en hel del, samt intar vår lunch där, jag avstår köttbullarna. Vid bordet bredvid sitter en äldre herre och en ung man, mellan dom ett stort fat med köttbullar och var sin tallrik med potatis, lingonsylt, gräddsås och en flaska rödvin. Det såg lite exotiskt ut.

Grannen vill nu att vi åker till centrala, gamla staden och till Lidra Street till Check Point.Och det gör vi. Men så sorglikt. Den ena sidan kontrolleras av Grekcyprioter och den andra , bara några meter därifrån av Turkcyprioter.
Vi har dock varken Id-handlingar eller pass med oss och får inte passera. Vi står och tittar på hur japanska turister och en del andra turister släpps igenom - men inte vi. Min granne gråter inombords. Mig gör det inget, jag har ett annat land att komma till. Men detta är skamligt. I 36 år har Cypern varit delat, med världens enda delade lilla, lilla huvudstad. Nicosia.
Vi tröstar oss med var sin frappe på ett cafe´ längre bort på Lidra Street. Temperaturen har nu sjunkit från 27 till 18 Det har blivit kväll. Marina (grannen) fryser Vi åker hem.

Vi passera en grönsaksmarknad och stannar för att handlar lite frukt och grönsaker, men vi blir länge stående vid dessa småttingar, (som sagt det har regnat en del) delikatesser för en del Cyprioter, säljes i lösvikt. Vi avstår.
Dagen därpå måste vi packa, städa, stänga huset, Hemresan börjar tidigt dagen efter.

Nu börja resan genom Europa igen, fast åt andra hållet. Vi kör åter mot Kyrenia och tar in på Sammys hotel för övernattning och ger oss sen ut på stan och ser oss omkring. Det är vackert överallt, inte så förstört som alla påstår och mycket nybyggnation. Kl. 10.00 dagen därpå avgår färjan och vi är på plats i god tid. Inga problem med papper eller oss, de känner igen oss nu. Bilfarjan avgår enligt tidtabell och en ny skräckresa börjar för mig (sjösjuk som jag är och inga medikamenter hjälper). Och blåste gjorde det, och havet var så argt. Efter 7 timmar är vi åter i Tasucu, sydöstra Turkiet. Det spöregnar och är svinkallt. Nu kör vi västerut mot Perge. Ett Pensionat blir vårt natthärberge den här natten. Nu vill jag bara sova allt jag kan.

Utflykter på Cypern!

Efter några dagars vila hemma är det dags för lite utflykter, och Papfos på västra sidan av ön som vi inte så ofta besöker, lockar den här gången. Vägen dit är bara så underbar, höga berg och djupa dalar avlöser varandra, det har regnat en hel del denna höst, och det behövs inte mycket för att sätta igång växtligheten. Det är sol varje dag och temperaturen ligger mellan 22 och 27 grader. I Papfos är det är ganska tomt på turister och de flesta turistanläggningar har stängt för säsongen,
Ganska glest med folk på strandrestaurangen och vi får bästa servise och god mat.
Bara att välja.
Som sagt, ingen trängsel precis.
Kylväskan packas ofta dessa dagar, med smörgåsar, frukt och dryck och kaffethermosen följer alltid med. Troodosbergen (mer än 1900 m.ö. h.) är ett favoritmål som vi ofta besöker och som jag inte kan se mig mätt på. Och med många fina raställen.
Genom serpentinvägar tar vi oss upp till toppen, över 2000 m.ö.h. därifrån kan man se hela mellanöstern. Märks det att jag älskar bergstoppar?
På Trodosbergens sydslutningar, i Commandariaregionen odlas den fina blå mavro-druvan och den gröna xynisteri-druvan som tillsammans är grunden till det starka och söta cypriotiska desertvinet Commandaria.
På våren blommar här mandelträd i mängder och målar hela bergn rosa. På andra ställen blommar körsbärsträden och bergen målas vita. För att inte tala om all mimosa. Nu har doften från Pinjeträd tillsammans med doften av lavendel, rosmarin, timjan, oregano och mängd andra kryddväxter tagit över.

Naturligvis så hamnar vi framför en skylt med "Tsiakkas Vinery" och efter att ha kört fel ett par gånger så hamnar vi så småningom mitt i en vingård. Gamla föremål från olika epoker pryder varje hörn av byggnaden.

Personalen guidar oss runt och snart är vi i själva butiken, där får vi provsmaka både vingårdens Commandaria som den cypriotiska snapsen Zivania. Den Zivania som man producerar hos Tiakkas lagras i 12 år i de ekfat, som innan, i två år lagrat vinet Commandaria. Stark (45%) men ändå mild och med en smak som en god Whiskey, sa maken.
En tradition är att bevara reptiler av olika slag. Här en orm i vit Zivania
Lite inhemska produkter måste inhandlas innan vi åker därifrån.
Vi kör vidare till Kykkos Monasteri, ett mycket vackert kloster och klosterkyrka, byggt av lokala hantverkare och endast med byggnadsmaterial och naturprodukter från Trodosbergen. En plats vi ofta besöker.
Vackra ikoner i glas, marmor och mosaik pryder väggarna i hela innegården.
Och här är det oljemålningar av ikonmålande munkar.