...snurrat lite till på en del bergstoppar och landat några dagar hos min bror som bor i Protaras och driver restaurangen Nameless i Fig Tree Bay. En familjerestaurang med alla rättigheter, god mat och dessutom svensktalande personal. Inget hålligång.
Rekomenderas. De flesta turistställerna är nu stängda för säsongen , eller håller på att stängas. Nameless väljer att ha öppet några dagar i veckan även vintertid, och lokalbefolkningen och övervintrande turister strömmar till.
Vi travar nu runt i ett lugnt Fig Tree Bay....
.....och gör en utflykt till en för oss ny sandstrand på den östligaste spetsen - Cape Greco - nedanför Famagusta, underbar.
Famagusta har jag sett när jag var ung och vill behålla de minnerna, vill inte se den som en spökstad.Åter till Kalavasos.
Lite nytt behöver införskaffas till hemmet och var går man bäst om inte till IKEA....
....som öppnades för några år sen i Nicosia och är min grannes favobutik. Inte så mycket för att handla (hennes måg har tröttnat på att hjälpa henne med allt skruvande) men hon är galen i mammas köttbullar med lingonsylt, kokt potatis och gräddsås. Hon ber att få följa med oss, och det får hon. Där handlar vi en hel del, samt intar vår lunch där, jag avstår köttbullarna. Vid bordet bredvid sitter en äldre herre och en ung man, mellan dom ett stort fat med köttbullar och var sin tallrik med potatis, lingonsylt, gräddsås och en flaska rödvin. Det såg lite exotiskt ut.Grannen vill nu att vi åker till centrala, gamla staden och till Lidra Street till Check Point.Och det gör vi. Men så sorglikt. Den ena sidan kontrolleras av Grekcyprioter och den andra , bara några meter därifrån av Turkcyprioter.
Vi har dock varken Id-handlingar eller pass med oss och får inte passera. Vi står och tittar på hur japanska turister och en del andra turister släpps igenom - men inte vi. Min granne gråter inombords. Mig gör det inget, jag har ett annat land att komma till. Men detta är skamligt. I 36 år har Cypern varit delat, med världens enda delade lilla, lilla huvudstad. Nicosia.
Vi tröstar oss med var sin frappe på ett cafe´ längre bort på Lidra Street. Temperaturen har nu sjunkit från 27 till 18 Det har blivit kväll. Marina (grannen) fryser Vi åker hem.Vi passera en grönsaksmarknad och stannar för att handlar lite frukt och grönsaker, men vi blir länge stående vid dessa småttingar, (som sagt det har regnat en del) delikatesser för en del Cyprioter, säljes i lösvikt. Vi avstår.
Dagen därpå måste vi packa, städa, stänga huset, Hemresan börjar tidigt dagen efter.Nu börja resan genom Europa igen, fast åt andra hållet. Vi kör åter mot Kyrenia och tar in på Sammys hotel för övernattning och ger oss sen ut på stan och ser oss omkring. Det är vackert överallt, inte så förstört som alla påstår och mycket nybyggnation. Kl. 10.00 dagen därpå avgår färjan och vi är på plats i god tid. Inga problem med papper eller oss, de känner igen oss nu. Bilfarjan avgår enligt tidtabell och en ny skräckresa börjar för mig (sjösjuk som jag är och inga medikamenter hjälper). Och blåste gjorde det, och havet var så argt. Efter 7 timmar är vi åter i Tasucu, sydöstra Turkiet. Det spöregnar och är svinkallt. Nu kör vi västerut mot Perge. Ett Pensionat blir vårt natthärberge den här natten. Nu vill jag bara sova allt jag kan.
