Utflykter på Cypern!

Efter några dagars vila hemma är det dags för lite utflykter, och Papfos på västra sidan av ön som vi inte så ofta besöker, lockar den här gången. Vägen dit är bara så underbar, höga berg och djupa dalar avlöser varandra, det har regnat en hel del denna höst, och det behövs inte mycket för att sätta igång växtligheten. Det är sol varje dag och temperaturen ligger mellan 22 och 27 grader. I Papfos är det är ganska tomt på turister och de flesta turistanläggningar har stängt för säsongen,
Ganska glest med folk på strandrestaurangen och vi får bästa servise och god mat.
Bara att välja.
Som sagt, ingen trängsel precis.
Kylväskan packas ofta dessa dagar, med smörgåsar, frukt och dryck och kaffethermosen följer alltid med. Troodosbergen (mer än 1900 m.ö. h.) är ett favoritmål som vi ofta besöker och som jag inte kan se mig mätt på. Och med många fina raställen.
Genom serpentinvägar tar vi oss upp till toppen, över 2000 m.ö.h. därifrån kan man se hela mellanöstern. Märks det att jag älskar bergstoppar?
På Trodosbergens sydslutningar, i Commandariaregionen odlas den fina blå mavro-druvan och den gröna xynisteri-druvan som tillsammans är grunden till det starka och söta cypriotiska desertvinet Commandaria.
På våren blommar här mandelträd i mängder och målar hela bergn rosa. På andra ställen blommar körsbärsträden och bergen målas vita. För att inte tala om all mimosa. Nu har doften från Pinjeträd tillsammans med doften av lavendel, rosmarin, timjan, oregano och mängd andra kryddväxter tagit över.

Naturligvis så hamnar vi framför en skylt med "Tsiakkas Vinery" och efter att ha kört fel ett par gånger så hamnar vi så småningom mitt i en vingård. Gamla föremål från olika epoker pryder varje hörn av byggnaden.

Personalen guidar oss runt och snart är vi i själva butiken, där får vi provsmaka både vingårdens Commandaria som den cypriotiska snapsen Zivania. Den Zivania som man producerar hos Tiakkas lagras i 12 år i de ekfat, som innan, i två år lagrat vinet Commandaria. Stark (45%) men ändå mild och med en smak som en god Whiskey, sa maken.
En tradition är att bevara reptiler av olika slag. Här en orm i vit Zivania
Lite inhemska produkter måste inhandlas innan vi åker därifrån.
Vi kör vidare till Kykkos Monasteri, ett mycket vackert kloster och klosterkyrka, byggt av lokala hantverkare och endast med byggnadsmaterial och naturprodukter från Trodosbergen. En plats vi ofta besöker.
Vackra ikoner i glas, marmor och mosaik pryder väggarna i hela innegården.
Och här är det oljemålningar av ikonmålande munkar.

EuropaTouren del 2!

Ganska snart var vi i Slovakien och även här var bergstopparna snöklädda.
Vi vill inte fastna i något snökaos, därför ger vi järnet till närmaste storstad, Kosice (aldrig hört talas om) innan mörket faller på. Och jag lovar, det går väldigt fort.Snabbt bestämmer vi oss för att ta in på detta hotell och tillbringar resten av kvällen där då snön så smått börjar falla därute. Middagen äter vi på hotellrestaurangen (gratinerad hummer med tillbehör - tycker att vi är värda det). Efter frukost morgonen därpå, kyligt men ingen snö, far vi vidare.

Kontrasterna mellan storstad och landsbygd är enorm. Fina gator, lyxiga hotell, tjusiga butiker, stora BMW och Mercedes =storstad byts snabbt till kostigar (hopplöst att köra bil på dessa ), nerslitna fallfärdiga gamla byggnader till bostäder, och mycket smuts, plastpåsar, petflaskor, skräphögar överallt. Och ingen plockar upp, här lever man fortfarande enligt den gamla sovjetregimens regel "man bryr sig inte". Man vill bara överleva.

Vidare genom Ungern mot Rumänien, Serbien och Bulgarien.
Och överallt, alla dessa pumpor. Alla odlar dom, alla har dom, alla har dom till försäljning men vem köper dom? Sådan överproduktion av en enda grönsak har jag inte sett förr. Vad kan man använda den till annat än pumpasoppa och ljusdekoration till Hallowenhelgen. Förlåt en okunnig.

Nu är det vägen rakt ner till Turkiet som gäller. Hittills inga problem vid gränsstationerna. Kolla bilhandlingar är det som gäller i EU-länderna och passkontroll i icke EU. Vägavgifter får man betala överallt förstås + vägskatt.

Vi övernattar i Bulgarien i en liten, lagom stor stad Deva, eftersom vi vet att Turkiet inte är med i EU och vi kan få problem. Så vi vill inte vara ute mitt i natten i dessa områden om det skulle hända oss något. Dessutom så pratar väldig få annat än sitt egen språk, och vi kan bara svenska, engelska och tyska. Nåväl dagen därpå bär resan mot Edirne via gränstationen. Och mycket riktigt, alla papper gås igenom, bilen, bagaget, alla våra kläder och vi. Det går dock fort och vi hinner åka dom få hundra metrarna till den turkiska tullen, där allt upprepas och nu letar dom efter sprit och cigaretter också. Å hej åhå.

Vi kan inget annat göra än skratta åt allt, samtidigt som vi förstår all denna byråkrati. Men måste det vara så tröga tjästemän? Vi har många mil kvar och tiden går, och dom gör sig ingen brådska.

Men vi glömmer snart bort allt strul och njuter av fina landskap, fina städer, vackra hus, höga berg och djupa gröna dalar. Jag är helt såld på detta underbara, dramatiska landskap. Vilka formationer har inte alla dessa berg. Turkiets infrastruktur ligger ganska långt fram, och att köra bil på vägarna där är som att köra rally på salsgolv enligt maken. Vi hinner inte så långt denna dag, vi snurrar högt och lågt på alla dessa bergstoppar för att se och uppleva ännu mera. Vem vet om vi kan få vara med om en sådan resa en gång till.

Vi kör mot Konstantinopel, och över den fantastiska Bosporen är vi nu mitt i värsta rusningen, över till fastlandet. Vi skapar kaos vid betalstationerna när vi kör in i fel kö, transpondrarna tjuter som galna. Vi drar ner farten och jag vill ta en bild på all denna galenskap. En kakafoni av bilhorn och upphöjda fingrar mot tinningar bryter ut (2 cm avstånd mellan bilarna, och mitt i alltihopa, en som skall tvätta bilrutorna mot betalning!!!). Jag vill ha min bild. Ståendes i framsätet, bilrutan nerdragen och jag i 40 graders vinkel hängandes utanför tar jag min bild. Resultatet, en grå massa av biltak men alla glada leenden, applåder och tummar upp sitter kvar på min näthinna. Vi kör runt nu i Konstantinopels galna puls, vi skrattar mycket och tycker att allt är bara för mycket av allt.

Vi drar nu vidare och övernattar i en liten mysig stad /by Gebze med lagom högt tempo. Besöker bazarer, kryddbodar, butiker, njuter av alla matdofter, smakar på nästan all godis, baklava, kateifi, dadelbakelser som säljs i varenda gatuhörn. Barndomsnostalgi för mig, för sött för maken.

Vi börjar tidigt nästa morgon. Förbi Ankara mot Adana, följer Mersinvägen mot Tasucu och ganska sent på kvällen tar vi in för övernattning på ett sommarhotel som egenligen har stängt för säsongen men det gör oss inget. Balkong, vid havet och billigt, men ingen frukost.

Dagen därpå tar vi en lång sovmorgon, brunschen äter vi på en av Tasucos strandrestauranger. Medan min ständiga följeslagare letar rätt på kontoret som säljer biljetter till bilfärjan, som skall föra oss över till Kyrenia på Norra Cypern, promenerar jag runt i stadsparken och fotograferar blommorna, går på stranden, tittar på alla fiskebåtar, pratar med övervintrande turister och har allmänt trevligt. Besöker marknadstorget, köper massor av frukter, dadlar, kastanjer valnötter mm.

Färjan avgår inte förrän kl. 2400 och vi uppmanas vara på plats två timmar innan avgång och det är vi. Papper gås igenom, bilen kollas både in och utvändligt, passen ifrågasätts, och alla dessa tröga tjänstermän. Avgång 03.00. Efter en jobbig natt,(jag sjösjuk) ser vi nu Kyrenia i horisonten. Personbilar och långtradare om vart annat, allt skall kollas igen, det gäller att ha tålamod. Kl. 10.00 är vi äntligen på väg ut från Kyrenia (norra Cypern) mot Nicosia och nya kontroller av de turkiska myndigheterna, kors, nu endast passet - är vi i EU? Hej, hej och tack, men nu måste vi in till den grekcypriotiska delen av ön. Passen kollas och vi välkomnas till our island. Vi hinner starta bilen, när vi plötsligt ser nån som springer efter oss och gör halt. Herre Gud, nu har dom upptäckt bilens registeringsnummer, och eftersom vi kommer från Norra Cypern så tror dom att bilen är illegalt importerad från "the other side", dvs "landet som inte finns"!!! Hur man kan importera en bil från en sida som inte finns förstår inte vi, är VI tröga nu? Visst, allt ordnar sig och vi kör som galningar dom 8 milen som återstår till Kalavasos.

Från Kyrenia till Kalavasos.

Ändligen hemma. Här väntar ett välstädat hem (tack min bror) och trevliga grannar att umgås med.

EuropaTouren - del 1.

Söndag den 18/10-09 kl. 08.00 startar vi, maken och jag från Stockholm vår sedan länge planerade bilresa genom Europa mot Cypern.

Som alltid när vi reser söderöver så är rastplatsen vid E4 mitt emot Brahehus det första stoppet, med lunch och kaffe.

Vidare genom Skåne mot Öresundsbron över till Danmark.

Vindsnurrorna får vara med, för jag bara älskar dom. Hör liksom landskapet till. Sen över till Tyskland så fort som möjligt. Detta är enbart en transport sträcka.
Två rumslägenheten på övervåningen i detta Landhus i Högersdorf blir vår första övernattning som ensamma natt- och frukostgäster. Restaurangen är dock proppfull på kvällen, och vi avnjuter en underbar fiskrätt med värdinnans fulla omsorg om oss.

Sen är det Polen som gäller. Vädret är underbart, jämförelsevis med det vi lämnade efter oss hemma i Svedala. Underbara rastställen överallt. Vattenkokaren och thermosen hade vi med oss och kylväskan fylldes på då och då.

Hotel Fortuna i Krakow bler vårt andra övernattningsställe. Efter en rundtur i staden med alla dess sevärdheter, snygga byggnader, fina fönster, underbara dörrar och för att inte tala om alla dessa järngrindar,vilket hantverk!!! Inte är det brist på något inte. Restauranger, pubar, kaféer, affärer av alla det slag ligger nästan på varandra, alla talar om den ekonomiska krisen, vilken kris, jag såg ingen, eleganta damer i fina pälsar överallt, fast det var 15 grader varmt. Visst var bussarna överfulla med den vanliga arbetaren på väg hem efter jobbet, ja det är de ju här hemma också. Men, två timmar senare sitter nästan alla på puben. Och vad gör vi? Vi sitter hemma och sparar. Ja, man ser det man vill.

Middag skulle vi i allafall ha. In på det första bästa stället, genom vackra grindar över en underbar designad trädgård med gamla antika bruksföremål och in i restaurangen. När vi sedan sitter och väntar på maten, kommenterar jag lite högt dom ovanliga guloranga väggarna och även lamporna, lika så lyktorna på borden och undrar vad det är egentligen. Bordet bredvid sitter två par äldre danskar, som med förtjusning talar om för oss att det är salt och berättar sen om http://saltchamber.com/se/wieliczka-saltgruva.html saltgruvan som dom nyss hade besökt och tyckte att vi absolut inte skulle missa den. Och det gör vi inte heller.

Dagen därpå är vi dom första på plats. På en kulle med en vacker trädgård och underbara höstfärger i duggregn, köper vi biljetter för ett besök i denna saltgruva som vi aldrig hört talas om, obildade som vi är.

Gruvan är upptagen i värdsarvslistan sen 1978.
Det tar en bra stund att ta sig ner genom alla trappor dom nästan 200 meter Ounder jorden för att få se och uppleva detta underverk. Och det har jag inte ångrat. Det är inte så dumt att vara högljud ibland.
Efter flera timmar i saltgruvan och en välbehövlig lunch är vi nu på motorvägen när vi siktar Tatrabergen, så vackert gömt bakom denna tjocka dimma. Jag fotar den genom en smutsig bilruta, vad sjön heter nedanför har jag ingen aning om.
Det har varnats om snöoväder, och det dröjde inte länge innan vi var mitt i det, vi är nu ganska högt upp i bergen.

Hemma igen!

Ja, nu har vi varit hemma i en vecka från vår "European Tour".

Först och främst vill jag ge en stor eloge till min man, som har kört fram och tillbaka utan minsta lilla gnäll ( jag har nämligen ingen körkort). Sex veckor, 1600 mil och 21 länder. En resa med många upplevelser, vackra vyer och fantastiskt snälla människor överallt.

Allt har gått som planerat. Jag lovar er massor av bilder så fort jag har gått igenom dom lite längre fram, men nu skall det Julas och pyntas först. Som ni förstår så ligger jag lite efter.

Trevlig andra advent till er alla.

Au revoir!

Noll trädgård.

Nu packas väskorna för nya äventyr, målet är Cypern. Söndag den 18:e kl. 07 00 startar vi bilen och far mot söder. Över Öresundsbron, via Danmark, Tyskland, Polen osv.... tar vi oss genom östra Europa till Konstantinopel och över Bosporen (makens önskedröm) till sydöstra Turkiet. Vi räknar med att vara i Tasucu på fredag om allt går bra. Där måste vi stanna i två nätter eftersom färjan till Cypern inte går förrän på söndag natt. Bra i och för sig, vi hinner att ordna med biljetter och se oss omkring. Är lite spänd om vår färd genom den occuperade norra delen av ön, men vi får hoppas att inga tråkigheter inträffar. Detta är första gången vi gör det, så spänningen är ooolidig.

Vi ses.

Klippta fuchsior och sommaren är slut!

Vindruvsklasarna hänger kvar där ute. Och inte hinner dom mogna i år heller, till makens stora förtret. Han som har satsat på portal och allt, men vad gör det, dom säljer så goda i affären.

Annars så har det varit en ganska bra sommar tycker jag i alla fall, lite blåst, lite regn, lite sol och mycket blommning. Visst har jag gnällt lite ibland, men i det stora hela så är jag ganska nöjd med sommaren som har varit. Det har vuxit och blommat helt galet där ute.

Men nu är det slut.
Tomaterna (de som var kvar) är inplockade och mognar på köksbänken.

De sista dagarnas frost har tagit alla dahlior förutom denna.

Konstigt nog hänger Hibiskus Siriacus med ett tag till.

Denna fuchsia "Gladiador" blev bortglömd bakom några buskar och klarar sig fint.

En hel del flox hänger med ett tag till tror jag. Annars är det mesta nerklippt och det är städat i trädgården.

Två fulla skottkärror fylldes med nerklippta fuchsior. Det skar i hjärtat må ni tro, de blommade så fint men det blir bra tillskott till komposten.

Ca 30 stycken nerklippta fuchsior skall tillbringa en lång vinter i friggeboden, mörkt och kallt, mellan 2 och 4 grader.

Olivträdet, full med små oliver (vet inte vad som kommer att hända med dom därinne i mörkret) och pelargonerna har redan tagit plats.

Neriumet har vuxit och blommat en hel del i år, nu ner klippt i sällskap med Änglartrumpeterna och en del annat som också ska få sova i friggeboden. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade detta lilla hus, och jag är glad att jag envisades för att få den med isolering och el från början.

Det finns en del kvar där ute som måste tas om hand, men vädret har inte varit så inbjudande. Det har faktiskt regnat sen i lördags eftermiddag, och blåser gör det också, rena rama orkan vindar drar förbi, men så är det visst i hela landet.

Skönt att vara inne i värmen, jag har ändå så mycket annat att göra. Funderar som bäst vad jag skall ha till middag på onsdag då vi blir invaderade av svågrar och svägerskor. Det skall bli kul att träffa dom, det är mycket prat och skratt med dom.

Nu skiner solen, och tomten är full av nerfallna barr från våra stora granar som omger trädgården. Nu är det dags att lysna på ring P1, där gnälls det så mycket ändå, så jag slutar här med en önskan om en solig och bra dag.

Utflykt!

I Lördags var det trädgårdsdags på dom flesta handelsträdgårdar runt om i Sverige. Vännerna och vi skulle naturligvist ut och lufta oss i skogarna en bit utanför Stockholm. Vi hamnade i Ärla, trädgårdshandel Löta , "ett paradis för trädgårdsnördar som vi", med enorma arealer av rosor, perenner, träd och buskar, (rekomenderas.) Efter diverse inköp for vi vidare till svampskogen , skörden blev inte så stor, torrt i skogen. Lite kantareller en hel del soppar och några trattissar, rosen Sofiero, diverse lökar och några fästingar följer med oss hem. Pic-nickar gör vi vid sjön Eklången. Det var en skön sensommardag.

Vita lanternor!

Oooops, vad vädret kan slå om från dag till dag. Tisdagar är det barnbarnens dag/eftermidag, då vi hämtar från skolan och fritis och tar hand om dom tills föräldrarna kommer hem. Sonhustrun ringer dock vid åtta på morgonen och undrar om vi kan ta hand om lilla Freja som är sjuk. Och det kan vi. Vi måste bara göra oss i ordning först och köra dom alltför många milen i morgontrafiken. Lilla gumman ligger på soffan och slötittar på barnkanalen, vill inte äta, inte dricka, inte vara ute i trädgården som hon älskar, fryser hostar och har feber. Ute, 21 grader och solen skiner och jätte varm inne. Puh för att sitta inne, idag gråmulet,blåsigt och spöregn.

Vid hemkomsten igår kväll, kolsvart ute. Innan vi hinner tända utebelysningen ser jag hur alla vita blommor lyser som lanternor ute i trädgården. Jag vill natuligtvist fotografera det och därför smyger jag ute i buskarna halv tio på kvällen. Vad skall grannarna tro.

Rhododenron Canninhams White blommar lite smått för andra gången.

En hängpelargon

Mammas gamla Balsamin.

Vita Lobelia

En av många vita Flox.

Den vita Dahlian.

Dofttobak med sällskap av den vita liljan.

Liljan Casablanka som har blivit en och en halv meter i år,och doftar underbar.

Det är fortfarande mycket som blommar och knoppas, där ute, och jag njuter av det.
Ha en bra dag.