Att kryssa genom Västra Götaland (med Arn)!

Varför hinner jag aldrig med denna blogg i rätt tid? Det är nu flera dagar sen herrn i huset fyllt år och gått i pension men något firande ville han inte höra talas om. Hur jag än försökte med övertalningar och olika lösningar så gick det inte. Jag tror starkt att det fanns en viss ångest inför den höga åldern, och speciellt orden: Pension.

En resa hemifrån fick det bli då! Sagt och gjort.

Packa och ge sig iväg. Inget speciellt planerat, bara det blir Västergötland. Några dar så där, och ta dan som den kommer. Gps:en ställdes in mot Hällekis, men oj vad vi ändrade oss stup i kvarten. Det var så mycket vi ville se och vara med om. Och som tur var hade vi stövlarna och regnkläderna i bilen, för det behövdes när vi följde vädrets växlingar genom Västra Götaland, för inte var det idel sol alltid. Vi kallar den resan "På Pilgrimsvandring i Arns fotspår". Vi var faktiskt helt oförberedda, för vi är varken pilgrimmer eller fotvandrare, men vi älskar upplevelser.


Från Stockholm via Örebro tar vi oss till Sjötorp, där vi ordnar övernattning i ett pensionat -pensionärer som vi är - och strosar sen omkring och ser oss om. Vi bor i närheten av kanalen där båtar slussas in och ut, kul att titta på då vi också har hållit på med detta i unga år.

Nå väl. Andra anhalten, turistinformationen i Hova, där det historiska slaget ägde rum år 1275 mellan bröderna Valdemar, Birger, Magnus - senare kallad Ladulås - och Erik Birgersson. Vid turistbyrån fick vi massor med information och kartor över vad vi ville se och höra. Just denna vecka pågick festligeter med riddarkortege, tornerspel, medeltida riddarby med dofter, synintryck och överraskningar mm. En mycket vacker by, i vad som som senare skulle visa sig vara ett underbart landskap mellan Vänen och Vättern. Så grönt, så frodigt och bördigt det här landskapet är. Visserligen har vi varit i Västergötland förr, men det har varit kanske vid fel tid på året för att kunna uppleva det som den här gången. Kanske beror det på vädret också, vad vet jag. Många avstickare från motorvägarna blev det, ibland genom smala skogsvägar och ibland genom övergivna samhällen som här, undrar när det eldades i denna skorsten sist t.ex.

En övergiven, men vacker byggnad där björkarna växer i skorstenen.

Denna skylt såg vi utanför Forshems kyrka . (Det var då vi fick idén till resten av resan)

Upplysningar får man genom att slå ett tel.nr och lyssna, sen vidare till nästa station.

Inne i Forshems Kyrka.

Genom Götene och Skara är vi nu i Varnhems klosterkyrka. En grupp munkar etablerar år 1150 ett kloster och bygger senare kyrkan som eldhärjas flera gånger. Och förfallet ökar med reformationen och Nordiska sjuårskriget på 1500-talet. I mitten på 1600-talet får Magnus Gabriel de la Gardie kyrkan av drottning Kristina. Han restaurerar kyrkan och gör den till sin gravkyrka. Här ligger även Birger Jarl, Stockholms grundare, hans son hertig Erik och Jarlens andra hustru drottning Mechtild av Danmark begravd.

Faktiskt en mycket vacker kyrka.

Klosterruinerna utanför.

Varnhems kyrka.

De gamla klosterruinerna...

... och Örtagården.

Opsan ! lite felplacerad, slussen vid Sjötorp.

Men vad händer? Varför hamnar bilderna fel? Orkar inte ändra så, håll till godo.

Som ni förstår så kryssar vi nu genom landskapet, och en vägskylt talar om att vi inte är långt från Hornborgasjön, så varför inte när vi ändå är här.

Så klart några tranor såg vi inte men svanar och änder, gäss, sothöns och en massa andra fåglar, fanns det gott om.

Hornborgasjön och Kinnekulle lång borta.

Beundrar utsikten från utkikstornet.

Och så lite klosterrosor ( undrar vad det var för sort, doftade gudomligt).

Gudhems kyrka idag. Den gamla kyrkan kan ha byggts i slutet av 1000-talet, brändes och berövades allt av värde under 1560-70-talet av danskarna.

Det är innanför dessa klostermurar som Cecilia trogen väntar på sin Arn, strängt hållen av den hätska Moder Rikissa. Sant är däremot att Drottning Katarina som levde på 1200 -talet ligger begravd här.

Klicka upp bilden.

Bilden av drottningen på lockhällen.

Maken tänker visst övernatta i en av nunneklostrets gästrum men vänder om när han ser den primitiva inredningen.

Nu lämnar vi Västra Götaland och genom Fallköping och Jönköping är vi nu i Östra Götaland och mellanlandar i Gränna. Ödeshög och Omberg vill vi till, upp för kullen och ner till Vätterns strand för att se och gå på guidning i Ellen Keys hus. Vilket fantastiskt hus och vilken fantastisk kvinna.

Sjötomt och allt och sofforna ville jag ta med mig, åtminstone den ena.

Sen var det dags för Alvastra kloster, mitt favvokloster.

Alvastra kloster grundades av cisterciensermunkar från Frankrike 1143. Det sägs att det var här den Heliga Birgita fick många av sina uppenbarelser, men det tar vi en annan gång. Vi övernattar i grevskapet Brahe innan vi styr kosan hemåt.

Tack för att du orkade läsa.